Jag läste ett riktigt larvigt inlägg idag på en blogg. Länkar inte eftersom att det faktiskt är en "vän" till mig som skrivit det. Men det var ett fjompigt inlägg om att vara tonåring och hon skrev att "tiden då man var tonåring var den mest fantastiska tiden i ens liv då man kunde forma sig själv" bla bla bla. vilken tjurskit! haha. Jag är sexton år själv och i slutet av tonåren och jag har fått ett rejält lass av ostyriga hormoner hällt över mig, och alla ni som är eller varit i tonåren vet att det är en förjävlig tid.
ville bara säga det, jag blir så irriterad när må brudar ska verka så "egna" "speciella och "P E R F E K T A". när dem egentligen är lika osäkra som alla oss andra, om inte mer.
Men nu till det som inlägget egentligen skulle handla om. killar. män. Y-kromosomer. Andra könet. Evas kille. Dem varelser som är så bekanta men ändå främmande haha.
Jag skulle vilja kalla mig feminist. jag är FÖR jämnlikhet, jag är EMOT förtryck och kvinnor förtrycks.
Och det är killarnas fel, inte alla killars fel men deras köns fel. är det. så det så. och killar gör tjtjer olyckliga. dem kommer där med sina gulliga ansikten och fina små ord och så vips är vi tjejer kära. och sen. DUMPAR DEM OSS för att dem kan få en smalare, snyggare dummare och SÄMRE veriation av oss själva. kul va. Jag skulle kunna skriva världens längsta inlägg om dethär men jag väljer nog hällre att dela upp det i olika för att ni ska orka läsa dem!
peace out (lolxd)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar